Fröken Perssons funderingar....

Att göra 2009
* Åka till Thailand (kanske) 
* Åka rymdraket (kanske)  Nöjd jess????
*
*
*

Min kära vän Ingrid har lyckats inspirera mig till att göra en lista.
Ingrid och hennes Marcus har sedan länge haft en lista över saker man vill göra.
Det kan handla om allt från att gå på den restaurangen som jag så länge velat till att åka nånstans man aldrig varit.
Pratade med tjejerna i Lördags och vi kom alla fram till att det lät som en god idé att tillsammans göra en lista.
Alla får komma med förslag på vad vi ska ha på listan men det hela handlar om att göra saker man inte brukar.
Dessutom kan vi hjälpas åt att sporra varandra att bli lite mer spontana.

Sakerna på listan måste kännas rimliga att uppnå och inte vara sånt som att åka rymdraket eller nåt...
Tanken är väl att alla ska få fylla i och lägga till önskemål på saker att göra.
Så här kommer den då!!!!!

Listan över saker vi ska göra under 2009!!!
*
*
*
*
*
*
*

Listan ekar ganska tom just nu så kom med förslag.

Idag har jag varit med om en spännande sak.
När jag var på väg från nagelbyggningen i riktning mot Tusin så vinkar några killar i en bil på mig.
Jag förstod ju att nåt var fel och min första tanke var nu hänger avgassystemet säkert och släpar.
En väldigt underlig tanke eftersom mammas bil är relativt ny och dessutom hade jag väl hört det eller?
Jaja, man kan inte alltid förklara allt som rör sig i min hjärna (vilse i hissen).

Killarna (varav en var relativt söt) i bilen stannade vid sidan om mig och förklarade att jag hade fått punktering på ett av bakdäcken!!
NEJ JAG VILL INTE!!!! var känslan som spontant kom till mig.
Efter många om och men fick jag stannat vid väggrenen, letat fram det där skummet som mamma köpt och hoppat ur bilen. Där stod jag alltså med punkteringsskummet i handen och såg mer än lite vilsen ut.
Tydligen skulle man skruva av en ventil på däcket för att kunna fylla på, men det gick ju inte.
Med mina nya välmanikyrerade naglar kan jag knappt få av locket på lingonsylten här hemma
och då kan ni ju själva tänka er.

Men det dröjde inte länge förrän en snäll farbror i en "taxi97bil" stannade och frågade hur det gick.
Sådär, svarade jag och sen satte han igång med grovjobbet.
Vips på fem minuter hade han hjälpt mig med alltihop och jag kunde köra vidare till min Tusin.
Slutet gott, allting gott.

Hahaha jag dör!!!
Han är nästan lika rolig som Johan...

Man kan ju undra vad som kommer hända med julen i butiken i år.
Förra året gick vi ju in för det hela med kropp och själ.
Nu när jag kikade runt i bloggen kände jag plötsligt en saknad efter Farmor Ethels julkarameller och vår hemmavärmda kanel/kryddmix. Tycker gott att vi får värma kanel i micron i år igen.
För er som inte vet så var det Tusins idé för att få butiken att dofta jul. En väldigt bra idé ska tilläggas.
Som vanligt kan vi ju inte göra saker på ett enkelt sätt. Vi var ju inte bara nöjda med att hälla upp kryddblandningen i glas och ställa upp på hyllorna. Nej då, den skulle ju värmas lite först så att det blev en extra stark doft i butiken.
Jag tror sällan att man som konsument varit inne i en mer juldoftande butik än på Barnkammaren 2007.

Det här med värmandet hade dock sina nackdelar. I början var det jobbigt att allt man åt smakade kanel/kryddnejlika.
För det ska ni veta att det är inte alla maträtter som passar med den kryddmixen. Än idag har micron inte helt återhämtat sig. Inte ens nu ett år senare men nu är det nästan ovant att få mat utan den smaken. Man har helt enkelt vant sig.
Det godaste man kan göra är oboy med kanelsmak och det är ju så enkelt att göra.
Man tar bara ett glas mjölk, blandar i lagom mycket oboypulver och sen stoppar man in det i vår micro och vips så har man kaneldoftande chokladmjölk.

Till saken hör ju att jag nästan satte fyr på en hel mugg kanel. Det är en bra idé att inte lämna micron medans man värmer och definitivt inte sätta timern på 10 minuter. Tro mig det kan både jag och Tusin  intyga är på tok för länge.

Dagen har som vanligt tillbringats med min mobil i handen.
Om det beror på att jag är extra populär just nu, eller om det beror på
att det med mina nya naglar tar en timme att svara på sms låter jag vara osagt.
Sjukt vilket I-lands problem men det är faktiskt ganska jobbigt, men vill man vara fin så...
Och fin är jag (väldigt nöjd).

Har hunnit få lite mer ordning här hemma men nu hinner jag inte mer idag.
Ska snart göra mig iordning för min dejt med Inga.
Blir nog en del uppdaterat skvaller om diverse nya saker som hänt.
Var så länge sen vi träffades nu så det tar nog lugnt hela kvällen.

Har fått höra att jag är för hemlig med mitt kärleksliv tydligen.
Hrrm hrrm det var nån som gnällde, nämner inga namn.
Lovar att försöka hålla alla lagom uppdaterade vad gäller männen i mitt liv.
Just nu ekar platsen relativt tom, eller inte (hihi, nu var jag sådär kryptisk igen).
Anledningen till att vissa vet mer än andra är för att man av en del får sitt dagliga förhör.
Fast jag är ganska nöjd, förhör om just detta är trots allt ganska trevligt.

You're still a part of everything I do.
You're on my heart just like a tattoo
Just like a tattoo, I'll always have you.

Så ja gott folk, då var jag på plats i mitt nya hem.
Har faktiskt redan lyckats få det ganska trivsamt, fast det är en del organiserande kvar så klart.
Jag bor för tillfället på 12 kvm och har det trots allt relativt rymligt.
Känns lite som att bo i en walkincloset med alla kläder, skor och speglar runt omkring mig.
Men eftersom jag älskar kläder och tydligen har "påklädnad" som en hobby, är det enligt mig väldigt fint.
Ni som vill kan ju få komma hit och hälsa på mig, fast helst en åt gången (annars ryms vi inte).

Ska se om jag kan ta lite bilder sen så alla kan stilla sin otroliga nyfikenhet =)

Man kan nästan kalla mig husockupant nu mera.
Hela stackars Görans förråd består nu av mina ägodelar.
Tur att jag är så fantastiskt trevlig annars hade jag nog inte haft några vänner kvar.
Nu mera börjar jag alla konversationer med en och samma fråga:
-Hur stort förråd har du, är där plats till mina grejor?

Konstaterande:
Hmm, jo men det känns skönt att ha sina saker utspridda över hela södra skåne.
Det svåra blir sen när jag flyttar igen, då ska man ut på skattjakt.
Men men det är ett senare problem!!

Mitt:
Du tycker att du har misslyckats med något men se längre så hittar du säkert lösningar.

Tusins:
Du tycker att du kört fast men ser du längre än till skogsbrynet upptäcker du säkert ljusglimtar.

Varför tänker jag som jag gör och framför allt varför tänker jag så mycket som jag gör?
Är jag mer komplicerad än alla andra?
Har jag orimliga krav eller har jag bara träffat fel?
Varför känns det så tomt och konstigt när det borde kännas pirrigt och bra?
Går det att tvinga fram känslor om personen är tillräckligt bra för en?
Är jag omöjlig att leva med? Eller är det jag själv som skapar denna omöjlighet?
Kan man bli så trött på allt vad kärlek heter att man helt enkelt inte vill mer?
Eller är det en slags försvarmekanism som startar varje gång jag försöker börja om? 
Jag kanske försöker för mycket, men det är ju så otroligt tråkigt att vara ensam.

Men framför allt:
Varför gör det fortfarande ont när han är i mina tankar?
Borde det inte sluta göra så förbannat ont snart?

Ett stort grattis på födelsedagen till världens bästa Maria!!!
Hipp, hipp hurra för dig idag!!!!
En stor kram från mig och tack igen för allt du gör...