Fröken Perssons funderingar....

Varför handlar man på Cheap Charlie om man har råd till en chanelväska???
Är inte det bara att stoltsera med dess falskhet???

Har jag berättat om lilla Mollan. Hon är ju inte döpt till Mollan utan Molly, men jag tycker Mollan passar henne utmärkt.
Det senaste tillskottet i vår familj.
Så här rund och go är hon, och självklart har hon en söt rosett i håret (köpt i den bästa butiken).

För nån helg sen var "tjockemollan" persson med mamma på utflykt i skåneland. Då stannade vi minsann till vid Miss Jess gård och tog några hjälpande spadtag. Så här såg det ut!!

  

Ps. Kameran lägger till några kilon, speciellt på min mage (så ni vet).

Ibland är det svårt att vara stark, inte följa sitt hjärta.
Och inte skicka nåt dumt sms, att jag saknar dig så.


Speciellt när jag går rakt förbi dig och ser hur fin du är....
Minns hur len din kropp är och hur ömma dina kyssar var.
Gud giv mig styrka!!!!

Vi såg denna filmen häromkvällen. Den var väldigt sevärd och lite rörande på något vis.
En fin historia som de gjort lite för låååååång tyvärr.  
Fast blödig som man är så är det en film helt i min smak, kommer nog se den igen.

Filmen får fyra Jan-Björns av mig (förmodligen bara 2 av Göran, men han är MAN tänk på det!)

   

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Just för tillfället är det större sannolikhet att stöta på folk mitt ute på nån öde stäpp än på barnkammaren....
...säger kanske en del om mitt nuvarande humör....

Då var det alltså påsk och mina påskplaner förändras ett par gånger om dagen nästan!
Först med stackars kusins sjukdom och sen lite med hjälp av en viss lite rolig sambo. 
Men efter alla turer så känns det skönt att jag trots allt hinner med att skvallra lite med Ingrid. Har riktiga cravings efter att prata timtals med denna människa (ni anar inte). Precis så som vi alltid brukade göra förr. Vi jobbade ihop hela dagarna och sen ringdes vi på kvällarna och pratade timmar om allt mellan himmel och jord. Till slut blev det nästan lite för mycket av oss, fanns knappt plats för någon annan i våra liv. Men nu har vi en mer rimlig nivå på våra samtal och träffar.
Fast jag måste erkänna att jag i perioder har en stark Ingrid-abstinens.
Men den ska alltså stillas i morgon, längtar...

Sen blir det kalas för syskonbarn på lördag och lite middagsplaner på söndag. Annars blir det nog mest jobb och slappning. Har vissa planer på att ta fram vårkläderna denna helgen. Sy om det som jag har pratat om i hundra år och laga det som har legat i "ska lagas högen" ungefär lika länge.
Men ni känner väl mig vid det här laget, det lär bli soffan och nån dålig film för hela slanten!!

Jag har nu kommit fram till varför jag är singel. Det har tagit mig lång tid och en hel del grubblande, men nu har jag alltså svaret. Det är inte så som ni säkert tror att jag har kommit på att det beror på min personlighet eller attt det är några andra fel på mig. Nej, efter en stunds prat med kusin i går har vi nu kommit fram till att jag helt enkelt är FÖR BRA!!
Jag är trevlig, snäll, rolig, social, snygg, lojal, en riktigt bra vän, kan hantera alla situationer, företagsam etc. etc.
Tro mig jag kan hålla på hur länge som helst, listan kan bli låååååång.
Det är det som är mitt stora problem, killar blir rädda för jag helt enkelt är FÖR BRA!!!!

Precis som min 90 åriga morfar sa efter att vi alla varit och tittat på Mama mia. Han tyckte under hela föreställningen att ljudet var jobbigt och störande. Så vi fick gå och köpa öronproppar till honom mitt under föreställningen.
Efteråt kom han fram till mig och sa:
- Jag hör nog för bra, det är därför jag tycker det är mer jobbigt än ni!!!

Självinsikt??????? Nej, det draget fattas uppenbarligen i vår släkt....

Jag är med i en klubb på facebook som heter "Alla vi som borde ha alkolås på mobilen".
Efter gårdagens vilda festande undrar jag om det inte vore på tiden att jag uppgraderades till fullfjädrad hedersmedlem.....

När man håller ett föredrag ute i landet blir man i regel avtackad efteråt. Då säger de att det har varit roligt och intressant, det säger de även om det har varit tråkigt och ointressant för de är artiga, och så vill de överräcka den här lilla gåvan som ett tecken på sin uppskattning. Den lilla gåvan är vanligtvis något i keramik eller en bok som heter "Röddelöga-från bondesamhälle till industrin på 300 år". Då tar man på sig sin "precis vad jag behöver"-min och bläddrar intresserat i boken, väl medveten om att detta är sista gången någon kommer att öpnna denna bok. Ibland får man blommor, då blir man glad, för blommor är vackra och tar slut, till skillnad från saker i keramik som bara vägrar ta slut tills någon har godheten att av misstag ha sönder dem, eller böcker som står och skriker i bokhyllan "snälla läs mig, han hatar mig. Han vet inte ett skit om Röddelöga fast jag har stått här i 16 år".

På denna lilla scen i Värmland är det varken keramik eller böcker. Nej, jag avslutar mitt föredrag och får en fin applåd. Då kommer någon upp på scenen och vinkar lite förebrående till publiken att sluta klappa i händerna. När det blir tyst harklar han sig meningsfullt . "Jag är blomsterkonstnär" förkunnar han med något slags dyster upphetsning. Ajaj det låter inte lovande. Blomsterkonstnärer måste utbildas på samma ställe som nagelskulptörer. Jag tar på mig min "vad spännande med en blomsterkonstnär"-min. Han fortsätter: "Jag har suttit hemma och funderat, vem är du egentligen Mark Levengood? Och när jag kom på svaret skapade jag dig i blommor." Han tar fram florasvaret på vem jag egentligen är. Jag sväljer. Det är det mest hiskeliga jag sett i hela mitt liv. Några torra pinnar stretar åt olika håll, något slags pirayaliknande grön blomknopp i mitten. Det är som om tiden står stilla, så pinsamt är det. Publiken applåderar våldsamt, jag finner mig åter och tar på min "vad kul att se ut som en rishög från helvetet"-min.

Men i bilen på väg hem ser ingen mig, och då kan jag med rätta se precis så arg ut som jag känner mig. Hela mitt liv har jag funderat på vem jag egentligen är, denna blomsterkonstnär tycker att han kommer fram till rätt svar efter en stunds pretentiöst grubblande och drar slutsatsen att jag egentligen ser ut som någon slags svulst man får i tarmen om man inte äter mycket fibrer.

Vi måste akta oss för att hävda några som helst absoluta sanningar om varandra, det kan bara bli fel. Jag saktar ner bilen, öppnar rutan och hivar blomstereländet ut genom fönstret. Hoppas ingen får punktering när de åker över det kvistiga spektaklet. Tänk vad förvånade de kommer att bli när de stiger ur bilen och säger "Hoppsan, vi körde visst över Mark Levengood".

Bild från maskeraden som jag och kusin var på för ett tag sen. Man kan undra vad vi pratar om....

Ett snabbt hugg i hjärtat när man blir påmind, så tar man några djupa andetag och går vidare.