Fröken Perssons funderingar....

Så här snygg är jag på joggingturen!!
Fast man springer kanske inte för att se snygg ut, eller?? I så fall är jag illa ute.

Vill mest bara berätta att jag är så glad för mina allra bästa vänner.
Det är inte många här i världen som ens finner en vän att stå nära och jag har haft turen att få flera stycken.
Tänkte berätta varför just mina vänner är så fantastiska...
Sen är de alla bra på alla möjliga sätt men detta är deras speciella egenskaper som just jag får glädjen
att ta del av.

Carro för att:
*hon alltid får mig att skratta
*hon får mig att inse hur livet egentligen borde ligga till och inse att städning inte är livsviktigt
*hon är ett väldigt trevligt resesällskap

Jessica för att:
*hon kan få mig att skratta eller gråta med en enda blick
*hon får mig lugn i själen
*hon känner mig så väl som ingen annan

Ingrid för att:
*hon alltid kommer med bra råd gällande allt i livet
*hon drar med mig på saker jag aldrig skulle gjort ensam
*hon kan förklara mina tankar på ett sätt så till och med jag verkar logisk

Att inte glömma så har jag en ny men väldigt kär vän som definitivt förtjänar en plats på listan. Hon tillhör inte än en av  veteranerna men hon är på god väg. Jag hoppas att 2009 blir året jag spenderar mer tid med henne. 

Maria för att hon:
*hon alltid har lätt för att skratta
*hon bryr sig om mig trots att jag inte är hennes närmsta vän
*hon har ett sätt att umgås som gör en helt avslappnad

När jag och X gjorde slut förändrades mitt liv.

Jag har alltid varit så rädd för den dagen det inte längre skulle vara vi två. Att vara ensam utan honom kändes så onaturligt att man knappt kan föreställa sig det nu. Jag var övertygad om att jag skulle ligga hemma i sängen och stirra upp i taket. Inte lyssna på mina vänner när de försökte hjälpa mig. Äta som en häst vilket jag kanske alltid gjort men ni vet sådär att man alltid har någonting sött i munnen. Gå ut för att ha kul och tro att det kanske blir bättre om man dricker lite till och sedan ramla in i en taxi och kleta mascara på taxichauffören.
Jag trodde jag skulle dö, typ så.

För ni anar inte hur mycket jag älskade den här mannen.

Men alla sagor har sitt slut och när det kom bestämde jag mig för att inte alls dö. Först kändes det nästan som en bit av mig dog men det såret har sakta läkt ihop igen. Det var ett  otroligt destrukitvt förhållande. Vi gjorde bara varandra illa, riktigt illa. Om man har bråkat tillräckligt ofta och länge så suddas gränserna över vad som är okej att säga ut. På slutet var vi utan att överdriva som varandras värsta fiender och istället för att undvika varandra skulle vi försöka leva ihop. Jag älskade honom så det gjorde ont men samtidigt så hatade jag den jag blev tillsammans med honom. Jag tror faktiskt att han kände precis samma sak.

Det låter kanske märkligt i andras öron men jag kan i stunder sakna honom fortfarande. Till och med så här lång tid efter kan jag sakna den knäppisen som jag spenderat så mycket tid med.
Inte så att jag vill tillbaka till det vi hade, mer kanske en sorg över att det verkligen inte gick.

En kär vän till mig sa nyligen till mig att jag har förändrats väldigt mycket sen det datumet vi valde att gå skilda vägar. Jag känner det själv, nu är jag den Emmy som jag alltid velat vara. Jag är inte alls en arg och sorglig typ som jag och många med mig trodde! Jag blev sån efter allt vi upplevde, alla gräl och allt gråt präglade mig till den jag blev.
Jag ser honom nu och han verkar också så lycklig. Till skillnad från vad alla tror så är jag glad för hans skull. De verkar må väldigt bra av varandra och det är väl meningen i ett förhållande. Sen kommer det alltid att finnas en speciell plats i mitt hjärta åt honom men det är kanske helt naturligt efter allt vi haft.
 

Nu har det nya året börjat med buller och bång!! Jag känner mig verkligen full av kraft till att ta tag i mitt liv.
Nu ska det bli ändring på det mesta. Inte så att jag har en massa nyårslöften, för det kan man ändå aldrig hålla.
Jag har bara lite planer på hur jag ska försöka göra livet lite mer positivt och försöka tänka lite inåt ibland.
Blir så lätt att man bara följer gamla mönster, men nu är det tid att stanna upp och börja känna vad jag egentligen vill.

Oj, oj, oj jag vet precis vad jag vill :)