Fröken Perssons funderingar....

Dagen efter tjejkvällen med stort T. Hur vi alla fem lyckades bli så kalas är för mig ett under. Endast två av fem klarade av en hel utekväll, eller klarade av och klarade av (hehe). En somnade innan utgång, en åkte direkt hem och en (jag då) var ute i tjugo minuter och åkte sen rakt hem till sin säng och somnade som en stock. Vad dom andra två hade för sig orkar jag inte ens ta upp här, men dom verkade ha haft kul så mycket kan jag ju säga. Nu måste jag sluta festa så hårt, idag är brytpunkten i mitt liv. Ska faktiskt ha två vita helger på rad nu, plus att jag i Gisslöv ska försöka dricka med måtta. Fattar inte ens varför man ska festa över sina begränsningar. Det är inte så att jag gör bort mig totalt. Mer att hur kul har man när man får åka hem och sova för man har lyckats bli så rund under fötterna att till och med vingla hem är svårt. Nej nu är det nya tider, något har hänt med mina alkoholvanor sen jag blev kombo. Vi har nog bara haft en vit helg (kanske två) sen vi flyttade in i Mars, det säger en hel del.


Hon är fem i elva telefonen den ringer, försöker återfå min energi men formen försvinner. Ut i en bakfylla blandad med ångest. Jag säger samma sak för sextusenandrade gången och jag ska aldrig mer göra så jag känner så här. Det kvittar vilken fest det är, hur många jag känner där. Jag svär om jag bara kan klara idag ska jag ta mig i kragen och vara så glad.
Deppig som jag är börjar jag tänka på annat som gör mig ännu ledsnare och jag är nästan förbannad,men det som inte dödar mig blir jag ju starkare av. Det är dags att styra upp skiten och göra smartare val, innan det går för långt . Nu är jag desperat. Jag vill ju se till att göra nånting bättre av denna korta tiden vi har här på denna planeten kan man inte gå runt och skapa sina egna helveten.