Fröken Perssons funderingar....

Hmmm, varför ska man behöva vara orolig egentligen. Nu när man äntligen varit glad och nöjd ett tag så börjar ångesten och tankarna plötsligt komma krypandes. Usch vad händer om det blir så, kommer det gå bra, vet knappt var jag ska ta vägen längre. Nu är sista utvägen (livlinan) använd, vad ska man nu ta sig till om allting inte blir som vi tänkt oss. Vi måste göra allt vi kan för att få saker och ting i ordning tills det är dags. Göra allt vi kan för att få allt på plats.  Fan varför måste allt vara så jävla svårt. Usch varför ska dessa tankar komma nu när man ska vara ensam utan sina stora stöd i livet. Verkligen (nästan) alla mina nära och kära är bortresta hela helgen. Hur kan man planera så dumt att alla åker samtidigt utan att ens tänka på att jag nu ska klara mig helt ensam utan rådgivning. Jag säger bara en sak att ni får skylla er själva när ni sen kommer hem och jag inte har fått terapi på flera dagar. Skyll inte på mig då, nästa sommar är det gemensam planering som gäller. Ni kan alla ta kontakt här via min blogg. Då var det bestämt.