Fröken Perssons funderingar....

Vet inte varför men jag är ganska glad idag, trots att allt hittills har gått fel.
Idag har jag en klumpig dag (mer än vad jag brukar). Dagen började med att jag rev hela vattenrummet på jobb, fastnade i moppspannen med min stövel vilket innebar att moppen med sitt långa skaft drog med sig en hel del vaser i fallet. Som tur var zinkvaser, inget gick sönder men det blev ett hejdundrans brak. Sen slog jag omkull en stor golvkruka och jag välte ut sten på golvet. Lutade huvudet och fick en gren mitt i pannan. Har säkert gjort en massa mer klumpigt men det har jag förträngt nu. Avståndsbedömning finns inte i mitt alfabet eller hur man nu brukar säga.  Det är nog min sämsta gren, häromdagen fastnade jag i vår ytterdörr med min jacka för jag gick för nära vårt "smäcklås". När jag sist kom hembärandes på pizzor läste jag av dörröppningen lite fel och gick rakt in i dörrkarmen. Höll på att tappa pizzor och allt men som tur var hann jag rädda allt. 
Dagens konstaterande: min superkassa avståndsbedömning räddas av min blixtsnabba reaktionsförmåga.
HAHAHAHA som om...