Fröken Perssons funderingar....

Jag blir så orolig för dig. Förstår du inte att du slösar bort ditt liv på nån som inte vill dig väl. Han har kanske velat det en gång, men nu vill han inte det längre. Det är fel även om det gör ont i ditt hjärta nu så kommer det att gå över till slut. Fast inte om du fortsätter dag ut och dag in med att intala dig om att det kanske är han med stort H i alla fall. Eller analysera varenda steg han tar, varenda ord han säger till att han ändå kanske bryr sig om dig.
Det är slut nu, dags att gå vidare. Jag saknar i alla fall den gamla person som du var innan, vill ha den glada gamla du tillbaka. Det gör ont att höra hur du mår, märker att du spelar att innerst inne är det inte så som du säger. Vill bara ta tag i dig och skaka om dig så att du fattar att du är värd mer.
En dag kommer han på sin vita pålle och säger:
-Du är det vackraste jag har sett i mina dar. Låt oss gifta oss och skaffa tio små söta barn.
Och ni kommer leva lyckligt i alla era dar och du får halva kungariket.
Eller kanske inte riktigt så, men det kommer bli bra och lyckligt i alla fall. Man vill inte sitta när man är femtio år och tycka att man slösade bort sin tid på vad man då anser bagateller. Bättre att göra nåt vettigt av sitt liv.
Med denna korta tid vi har på denna planeten kan man inte gå runt och skapa sina egna helveten.