Fröken Perssons funderingar....

Jag har idag haft glädjen att vara totalt ensam och isolerad från omvärlden på jobb hela dagen. Då jag inte har haft någon direkt rusning i butiken har jag kunnat ägna mig åt andra roliga saker så som näspillning, nagelbandsbitande och föräldrartester i diverse tdningar. Genom ett av dessa test, som så trevligt var kallat "vilken mammatyp blir/är du" har jag efter många om och men kommit fram till att jag är mammatyp Nojiga-Nina. De andra alternativen typ Äventyrs-Ella eller Shopping-Sara som kanske kändes mer lockande fick jag ju såklart inte fram hur mycket jag än kryssade i den där j-kla tidningen. Inte nog med att beskrivningen stämmer bra in på mig även bilden på den där Nojiga-Nina är påtagligt likt ingen mindre än MIG!!

Här följer svaret jag fick:
Du är helt säker på att familjen är otursförföljd och tar alltid det säkra före... allt annat. Du spottar alltid när du ser en stege och lägger ingen svart katt på bordet. Eller hur det nu var???
Du blir sjukskriven redan i tredje månaden för att ha tid att plöja Internet på alla faror som kan tänkas uppstå under graviditeten. För att inte tala om när barnet väl är fött. Du kan redan allt om såväl plötslig spädbarnsdöd som tonårsproblem och helst skulle du vilja införa allmänt utegångsförbud för lille "Kalle" resten av livet.

Den stora frågan jag ställer mig nu är... Ska man söka hjälp hos nån kunnig terapeut nu eller vänta tills man står där med "Kalle" på axeln och kämpar för att inte ringa vårdcentralen för hundrade gången bara den morgonen???
Tål att tänkas på. Jag vill dessutom passa på att sända ut ett tack till er som ordnade mina arvsanlag, hypokondri är faktiskt en tillgång, eller???