Det kallas tvivel, det där som stör...

Vi är som personifierade nittiotal i ett virrvarr av chanser och val.
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer.
Jag lever för kicken, precis som du.
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen.
Jag har frihet i blicken, precis som du.
Här står livet i farstun, så nära inpå men det är nåt som gnager ändå


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0