Fröken Perssons funderingar....

Ett litet extra inlägg kommer här tillägnat Tusin.

Gymmet:
När vi efter mycket flamsande och när "yra som höns" imagen var avklarad i receptionen kom vi äntligen ner i omklädningsrummet. När skorna ska på trillar nåt intressant ut ur Tusins sko, kan ni gissa vad?? Jo, ett påskägg. Detta leder till mycket skratt om hur den hamnat där och att nästa gång ska julepyntet med.
Efter det ska vi ta oss till spinningsalen. På vägen frågar vi en som jobbar där om vart den kan befinna sig.
Då svarar han:
-Om ni börjar röra på er kan jag säga till om det är varmt eller kallt.
Nu undrar jag om vi ger ett skumt intryck eller om folk bara tycker det är kul att skämta med oss. Till och med i Kina råkade vi ut för "den hemlöses spratt". Känns som om vi drar till oss konstiga händelser. Har aldrig i hela mitt låååånga liv varit med om så mycket knas som nu sen vi startat det här ihop :)
Har en känsla av att folk tyckte vi var lite dryga på Sats. Ingen skrattade åt våra skämt om julpynt i skorna. När Tusin skulle flytta sina saker för att nån skulle komma in i sitt skåp, var kommentaren jag tar mitt påskägg inget att ens dra på smilbanden åt (tydligen). Sen hjälpte det ju inte att vi stoppade upp hela in/utgången när vi tittade på instruktionsaffichen om "hur man använder sin pilatesboll på bästa sätt". Det blev en massa skratt när jag försökte föreställa mig min Tusin i uppochnervänd ställning på sin rosa pilatesboll. Hahahaha, jag skrattar än men ingen annan förstod. Fick bara ett surt ursäkta slängt i nacken.Torra människor helt enkelt. Bara för att man gymmar måste man väl inte bli helt bitter, eller?? Är det så vi kommer sluta. Utan att veta om det står vi kanske nu på kanten, snart faller vi in i "bittragymhumöret"?? Kan se det framför mig om en månad står vi där tillsammans och fnyser åt nån som har trevligt. Usch hemska tanke.