Fröken Perssons funderingar....

Den stora frågan nu så här dagen efter filmen är om jag nånsin kommer träffa min Mr. Big.
Man önskar ju att ett ja på den frågan vore ett självklart svar, men så är kanske inte verkligheten.
Jag vill också få vara så kär så det gör ont igen.
Alla människor går runt och blir mer och mer seriösa medans jag går tillbaka i utvecklingen.
Jag känner mig som om jag börjat om från tiden då jag senast var singel, innan en viss B dök upp.
Alltså ligger nivån för tillfället på cirka 15 jordsnurr...

Jag vill inte bli som Samantha i SATC som mina vänner så glatt deklarerade igår.
Är det mig det är fel på?
Är jag för glad/sur, snäll/elak, söt/ful, hård/mjuk, seriös/oseriös, listan kan göras lång.
Borde jag ändra mig för att få Mr. Big på fall, eller är det dags att sluta ransaka sig själv nu???
Att jag haft otur är ett snällare alternativ att tro på. 
Om inget annat borde jag tänka så för min egen skull....