Fröken Perssons funderingar....

Tid har förlöpt, dagar har gått.
Månen har vandrat sin väg genom vitt och svart och grått.
Jag har saknat ditt skratt.
Jag har saknat ditt hår.
Jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går.
Det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig.
Ibland har jag vaknat på morgonen och gjort det jag ska
Men jag har saknat din hand, har saknat din röst.
Ensamma dar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst.

Somliga dar tar jag in vad jag hör.
Det går kvällar ibland när jag inte ens undrar vad du gör
Det är ibland som förut, ibland har jag känt att jag duger.
Jag har hämtat och samlat ihop nog med kraft att gå ut.
Jag ser dig fortsätta nu med varsamma kliv.
Jag ser hur dina drömmar sakta lossnar från mitt liv

Jag har saknat en vän.
Jag har varit på krogar och barer.
Det har hänt att jag ljugit och sagt att jag måste gå hem.
Jag har saknat din röst, nu har du en ny.
Ännu okända nätter ruvar i väntan på att gry.

En av många finafina texter...