I varje fotspår....
I varje fotspår på hans stig såg jag spöken.
Av varje viskning från hans läppar blev det mörka ekon i mitt hjärta.
Genom min tanke gick en långsam ilning vid varje beröring från hans händer.
Men svag och mer rädd för ensamhetens mörka skuggor än för spöken, följde jag stigen.
I diket växte mina beslut tagna utan förnuft, som ogräs.
De gråa regntunga molnen ovanför mig, låtsades jag inte se.
Kvävd och dämpad var rösten i mitt inre.
Men så, plötsligt tittar solen fram och börjar värma stigen som jag går på.
Jag kan se nu med mina egna ögon, jag kan tydligt höra sanningen i mina öron.
Rösten inuti mig talar det klaraste språk jag någonsin hört.
Och såret han så varsamt strödde salt i har sakta börjat läka...
Av varje viskning från hans läppar blev det mörka ekon i mitt hjärta.
Genom min tanke gick en långsam ilning vid varje beröring från hans händer.
Men svag och mer rädd för ensamhetens mörka skuggor än för spöken, följde jag stigen.
I diket växte mina beslut tagna utan förnuft, som ogräs.
De gråa regntunga molnen ovanför mig, låtsades jag inte se.
Kvävd och dämpad var rösten i mitt inre.
Men så, plötsligt tittar solen fram och börjar värma stigen som jag går på.
Jag kan se nu med mina egna ögon, jag kan tydligt höra sanningen i mina öron.
Rösten inuti mig talar det klaraste språk jag någonsin hört.
Och såret han så varsamt strödde salt i har sakta börjat läka...
Kommentarer
Trackback
