Fröken Perssons funderingar....

Sitter här en Lördagkväll, i min ensamhet och är alldeles generad. Ni vet sådär som man kan bli när man ser nån göra bort sig på tv. Kanske när man sett nån som tror sig kunna sjunga i Idol, eller nån som flörtar hejvilt (på fel sätt) i Bonde söker fru. Det är en konstig känsla det där att man nästan rodnar för nån annans bortgörelse, men alla kan nog känna igen sig i vad det är jag menar. Skillnaden på kvällens rodnad var att nu var det mina närmsta vänner som gjorde mina kinder svagt rosa.

Har nämligen precis kollat klart på Midsommarfilmen 06.
För att förklara filmchangern för er som inte hade turen att vara där, så är det lite Big brother/Blairwitch projekt över det hela. Ju längre filmen fortskrider desto värre blir det. Man vet inte om man ska skratta eller brista ut i spontangråt.
Fast de söta tillfällena väger trots allt upp vad som lika gärna kunde slutat i en tragedi, Andy och Kombos (och såklart fläktens) version av "Fångad av en stormvind". Som parantes så är även Andys striptease till Timbuktu ganska charmig.

Vi blir verkligen som djur på zoo när vi dricker sprit. Vet inte om det är oss alla i kombination eller om det är mängden alkohol som intas under kvällen, som gör oss till monster. Kan inte tänka mig att vi hade bettet oss så här ibland "normala" människor (en skara som vi tyvärr inte kan räknas till).
En sak är jag i alla fall helt säker på och det är att våra framtida barn aldrig (och jag menar verkligen aldrig) får se denna film. Det håller bara inte. Filmen får låsas djupt in i nåt bankvalv med dubbla lås, alternativt brännas.

Nej förresten jag är säker på en sak till....
...det var helt rätt att vi bröt, vi ser verkligen inte ut att må bra i varandras sällskap...