Morsgrisen jag..
När jag var liten brukade min mamma helt plötsligt från ingenstans sätta sig ner på huk framför mig, stryka bort håret från min panna och berätta hur mycket hon älskade mig. Det var som att hon ville försäkra sig om att jag visste.
Så att jag var säker på precis exakt hur mycket hon älskade mig.
Då, när jag var liten, så kunde jag ibland tycka att det var lite jobbigt. Jag ville springa iväg och fortsätta bygga kojor, klippa barbies hår eller nåt annat trams. Men mamma var i vägen med sitt älskande och tjat om att jag var det bästaste i världen. Såklart att jag visste hur mycket hon älskade mig! Det kände jag ju hela tiden.
Mycket har jag tvivlat på i livet, i princip allt, men en sak har jag alltid varit säker på och det är att Mamma älskar mig och jag henne.
Var glad för det. En mors kärlek är inte något man kan ta förgivet....
(Jag är inte bitter)
Ah det är ju så jag får en tår i ögat!!
