Fröken Perssons funderingar....

Anledningen till att man gjorde slut finns alltid kvar, även om man i vissa stunder försöker låtsas annat. 
Att det tog slut berodde kanske på bristen av kärlek, kanske på annat.
Man kanske var en bekvämlighet eller så var han kanske en trygg punkt.
Ibland känns det som om det är så mycket enklare att vara olyckligt kär än att vara ensam.
Man vaknar och tänker på honom, man tar på sig kläderna och tänker på honom, men framförallt är man UTAN honom. Man tar inget ansvar alls för sin egen lycka och det måste man.
Det stämmer nämligen som man brukar säga, man är sin egen lyckas smed.

Kärlek är när två personer tycker väldigt mycket om varandra. Respekterar varandra och vill dela stunder med varandra. Jag tror jag har lärt mig vad det är för mig, hur det ska kännas och inte kännas och olycklig kärlek är inte kärlek.
Det är bara ensamt och bestraffande men tyärr också väldigt tryggt. Väldigt, väldigt tryggt.
För man ger sig själv möjligheten att tänka, fantisera och tänka igen. Om han. Om jag. Om.. Om...
Man ser inte den söta killen på stan, dansar inte med den snygga killen på utestället, man kysser inte vackra läppar och man går aldrig på efterfest. För man vaknar hellre ensam i tårar, på en söndergråten kudde ensam.
Och ensam är inte kärlek.