Viktnojan...
Nu ska jag skriva ett inlägg om något som jag tänkt på länge,
Jag ska prata om min mage, mina lår, mina armar om min haka.
Jag ska säga er hur mycket jag älskar dom, eller åtminstone försöker!!
När jag var yngre mådde jag riktigt dåligt, gick ner flera kilon.
Jag hatade det!! Jag mådde väldigt dåligt, förutom de vanliga fysiska besvären så var jag konstant frusen, hade ständigt ont i huvudet och var allmänt svag i kroppen. Inte så konstigt, fick såklart inte i mig någon näring överhuvudtaget.
Kroppen gick väl på sparlåga.
Då är jag mycket hellre som jag är nu, glad, lycklig och helt normal!
Allt det här med viktnojan sitter i mitt huvud. Jag är intalad att jag är för stor, eller åtminstone lite mullig.
Men om alla bara höll käften, då skulle jag inte bry mig det minsta, jag är bara så väldigt lättpåverkad!
Senast igår kom en "vän" fram till mig och klämde på mina armar och sa att jag hade gäddhäng!
Det var säkert menat som skoj men när ska folk börja förstå att jag inte tycker det är alls så särskilt roligt.
Så ikväll, ska jag njuta av min bakispizza och sätta in öronproppar om någon nämner min mage, min rumpa eller hur mycket jag äter.
Jag äter för att det är gott, så har vi rett ut det.
Tack till min kära vän som fick mig att inse att jag är knäpp som hellre lyssnar på andra än på mig själv.
Jag tycker ju att jag är jättefin!
Å passar inte byxorna så köper jag hellre ett par större än och går ner till det där dåliga!
Så det så..
