Fröken Perssons funderingar....

Blir så ledsen av allt jag får höra om för tillfället, börjar på riktigt tappa tron på kärleken. Kan inte hjälpas att jag undrar vad vissa människor gör i sina förhållanden. Svek och lögner kan det vara nåt att bygga ett gemensamt liv på??? För meningen med att vara tillsammans kan jag tycka är att man vill vara med varandra. Hur kul är det att upptäcka att man varit någons tidsfördriv. Meningen är väl någonstans att man ska kunna lita på varandra för att bygga på ett liv tillsammans. Alla kan vi väl göra misstag, frågan är bara vad vi gör åt dem. Är ångern inte särskilt stor, bör man kanske tänka efter om man ska spendera mer tid åt att bygga vidare tillsammans. Man har bara ett liv och det vill i varje fall inte jag spendera varken som eller med en otrogen lögnare. Tro mig jag är ingen person som dömer folk efter vad de har för sig i sina förhållanden. Alla får leva sitt liv och spendera tid på precis vad man själv tycker är viktigt och vill. Tycker kanske bara att man ska fundera rejält igenom vissa beslut här i livet. Hoppas ingen tar illa vid sig av mina funderingar, men det gör ont i mig när jag hör om sånt här.

Varför ska det alltid vara så jäkla svårt att bara leva sitt liv. När man tror att man vet, då visar det sig att det man trodde var något helt annat och det man inte säkert visste, visade sig vara precis det man inte trodde. Förstår ni???
Nej, jag tänkte väl det. Inte ens jag som själv är med om detta förstår vad det är som egentligen händer.
 En sak är jag helt säker på, jag har från och med i dag slutat med uttryck som:
-Åh vad bra jag mår nu, var länge sen jag var sjuk!!
-Åh vad skoj, det var länge sen jag och **** tjafsade nu!!
-Åh vad kul att försäljningen går bra nu, var länge sen det var så här bra kassor!!
etc. etc. etc.
Känns nämligen som ett säkert kort att jag dagen efter vaknar megaförkyld, blir oväns med **** och får en sjukt dålig dag i butiken. Vill Gud bråka med mig, eller är det helt enkelt bara inte meningen att man ska få vara glad och nöjd i mer än tio minuter åt gången?? Filosofen jag får nog grubbla vidare på det här ett tag.
Har ni nån idé eller lösning kan ni väl maila mig eller nåt.

Varför fungerar inte blogghelvetet när jag ska blogga?? Och varför får tusin upp min statistik på sin sida när allt annat är hennes?? Undren är många, förklaringarna färre.

Liten update:
Helgen har varit hur bra som helst. Lördagen innehöll både pokerspel och jättegod mat. Var faktiskt riktigt roligt att spela. Kvällen bjöd på ganska mycket skratt och flams precis så som det brukar. F-n vad jag tycker om er tjejer men det vet ni nog redan. Var ganska tveksam till pokern i början men till slut har jag nu efter noga övervägande kommit fram till att poker mycket väl kan vara min grej. Vi får göra om det ganska snart bara så jag inte hinner glömma alla tips och trix igen. Kan kanske starta någon form av tradition men att vi turas om att ha det hos oss. Klyddig förklaring men ni fattar vad jag  menar.

Söndagen var delvis jobbplanering, delvis utflykt, delvis umgås med familjen. Kvällen avslutades på bästa möjliga sätt. Som ni kanske såg så gick ju Pretty woman på trean så kvällen spenderades i soffa med te och bra sällskap. Väldigt märkligt att vi tjejer hade diskussionen om filmen dagen innan och ingen verkade veta att den skulle visas redan dagen efter. Blev väldigt glatt överaskad när jag slog på tv:n och Julia var där. Kan man bli annat än glad av den filmen? Vilken sensmoral, prostituerad vacker ung tjej träffar rik snygg singel man. De blir kära och han ger henne halva kungariket, sen lever de lyckliga i alla sina dar. *suck*

Är fortfarande väldigt berörd och ledsen över att varje dag läsa vidare om "42-åringen" och stackars oskyldiga lilla Engla. Jag både vill och inte vill öppna tidningen varje morgon och läsa om vad han har haft för sig år efter år utan att någon ingripit. Tråkigt att han har varit välkänd både hos polis och människor i samhället men att inget direkt har hänt. Mannen skulle ju fått vård för flera år sedan då hade detta kanske aldrig hänt. Läste även i tidningen i morse om en man som på en buss här i Malmö ofredat två unga tjejer genom att onanera precis bredvid dem. Inte nog med det han fick även utlösning som han smetade ner tjejerna och sätena med. Sen hoppade han av och försvann från platsen som om inget hade hänt. Vad är det för sjuk värld vi lever i undrar jag. När män börjar utöva sin "sexuella makt" på kvinnor offentligt borde något drastiskt hända. Vad vet jag "bussmannen" är kanske helt "ofarlig" men vill vi verkligen stå och vänta på att få detta bekräftat?? Straffen borde definitivt öka för vålds/sexförbrytare, nåt måste ju ske. Framförallt måste det satsas mer kraft på det rehabiliterande arbetet med män som är våldsamma mot kvinnor. Ingen som har blivit dömd för sex och våldsbrott mot kvinnor och barn ska släppas ut utan att få sina egna värderingar ifrågasatta. Den som en gång missbrukat sin frihet till att allvarligt kränka andras trygghet har inte längre rätt till en egen obegränsad frihet. Man kan inte bara förvara en människa i ett rum i några år och sen hoppas att han sonat sitt brott och kommit till insikt helt på egen hand. Det måste läggas kraft och energi för att få dessa människor tillbaka ut i det fria samhället, om de ens ska få någon andra chans.

Det värsta med hela detta är vetskapen om att "42-åringen" inte är den sista som begår ett sådant här brott. Redan om några dagar kan vi garanterat läsa om män som påkommits med barnpornografi eller våldtäkter/våldtäktsförsök etc. etc. Vad ska lilla jag kunna göra för att förebygga detta. ingenting!!
Känner mig väldigt maktlös och arg för tillfället.

Idag funderar jag mycket över hur orättvis världen är som vi lever i. Varför finns det människor som tycker sig ha rätt att ta andra människors liv. Vad är det för hemsk störning dessa människor har och varför lever de här mitt ibland oss. Det är alltid hemskt när en människa tas från vår jord av "fel anledning" men ännu lite värre när det är ett barn. Stackars Engla hade ju knappt hunnit börja leva sitt liv förrän nåt psykfall bestämde att hennes tid var slut. Hur ska man någonsin våga sätta barn till denna världen och hur ska man kunna beskydda dem från sådana här saker. Jag minns fortfarande när jag var liten och det så kallade "Helenfallet" började, det var nästan samma sak. Hon blev bortrövad när hon var på väg hem från en kompis och sågs aldrig mer. Skillnaden var väl att det tog tio år för polisen att lösa det fallet. Känns ändå bra (i allt det dåliga) att hans erkännande kom så snabbt. Måste på något konstigt sätt vara "lättare" för familjen när man kan få några svar på alla de frågor man har. Det vet jag i och för sig inte men jag kan föreställa mig att det kan vara så. Slippa att gå där år ut och år in och hoppas, nu kan deras sorgearbete börja.
Hoppas nu att det svenska rättsamhället gör allt för att få honom dömd till ett riktigt hårt straff. Mannen hade tydligen ett annat mord i bagaget också. Hur kan man mörda någon utan att bli upptäckt??? Kan inte hjälpas att man undrar hur mannens uppväxt varit. Vad har han blivit utsatt för i livet som gör att han "kan" bete sig så här. Vill inte tro att man föds till mördare utan att något har gått snett på vägen. Inte för att något han varit med om någonsin skulle kunna försvara hans gärningar. Läste i tidningen i morse att mannen hade verkat lättad och nästan lite glad när han erkänt. Den meningen gav mig en kall kåre längs hela kroppen. Kan riktigt se honom sitta där och le, lättad över att äntligen fått berätta. Jag finner inte ord över vad jag skulle vilja hände med honom, men det är inget snällt i alla fall.
Jag hoppas och ber att ingen jag känner eller någon annan för den delen någonsin kommer att stöta på en människa som är kapabel till ett sånt vansinnesdåd. Fast det är nog bara att inse att det är en ond värld vi lever i.

Mina frågor är många och det enda jag kan göra är att sända ut mina tankar till stackars Engla och hennes familj.

I dag är jag glad både för våren och för allt annat som händer. Håret är nyfärgat och solen lyser på mig, kan det bli bättre? Idag när jag gick och handlade i klänning och en tunn kofta kände jag riktigt hur våren pirrar i hela kroppen.
Skönt att må så bra...

Dagens citat:
Håll ditt ansikte i solen och du kan inte se skuggorna.

Jag har idag haft glädjen att vara totalt ensam och isolerad från omvärlden på jobb hela dagen. Då jag inte har haft någon direkt rusning i butiken har jag kunnat ägna mig åt andra roliga saker så som näspillning, nagelbandsbitande och föräldrartester i diverse tdningar. Genom ett av dessa test, som så trevligt var kallat "vilken mammatyp blir/är du" har jag efter många om och men kommit fram till att jag är mammatyp Nojiga-Nina. De andra alternativen typ Äventyrs-Ella eller Shopping-Sara som kanske kändes mer lockande fick jag ju såklart inte fram hur mycket jag än kryssade i den där j-kla tidningen. Inte nog med att beskrivningen stämmer bra in på mig även bilden på den där Nojiga-Nina är påtagligt likt ingen mindre än MIG!!

Här följer svaret jag fick:
Du är helt säker på att familjen är otursförföljd och tar alltid det säkra före... allt annat. Du spottar alltid när du ser en stege och lägger ingen svart katt på bordet. Eller hur det nu var???
Du blir sjukskriven redan i tredje månaden för att ha tid att plöja Internet på alla faror som kan tänkas uppstå under graviditeten. För att inte tala om när barnet väl är fött. Du kan redan allt om såväl plötslig spädbarnsdöd som tonårsproblem och helst skulle du vilja införa allmänt utegångsförbud för lille "Kalle" resten av livet.

Den stora frågan jag ställer mig nu är... Ska man söka hjälp hos nån kunnig terapeut nu eller vänta tills man står där med "Kalle" på axeln och kämpar för att inte ringa vårdcentralen för hundrade gången bara den morgonen???
Tål att tänkas på. Jag vill dessutom passa på att sända ut ett tack till er som ordnade mina arvsanlag, hypokondri är faktiskt en tillgång, eller???

I was broken and alone, I wanna rest my bones. The sun is shining now but still im feeling cold.



Ps. Jag väntar på min Takida skiva. Om du fortfarande läser bloggen hade jag blivit så glad om du tog dig tiden. Snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla, snälla. Är ganska drygt att lyssna på youtube där man får höra en låt och inte mer, snyft. Ska nog ta och ringa dig för säkerhets skull. Ds.