Fröken Perssons funderingar....

Just för tillfället är det större sannolikhet att stöta på folk mitt ute på nån öde stäpp än på barnkammaren....
...säger kanske en del om mitt nuvarande humör....

Då var det alltså påsk och mina påskplaner förändras ett par gånger om dagen nästan!
Först med stackars kusins sjukdom och sen lite med hjälp av en viss lite rolig sambo. 
Men efter alla turer så känns det skönt att jag trots allt hinner med att skvallra lite med Ingrid. Har riktiga cravings efter att prata timtals med denna människa (ni anar inte). Precis så som vi alltid brukade göra förr. Vi jobbade ihop hela dagarna och sen ringdes vi på kvällarna och pratade timmar om allt mellan himmel och jord. Till slut blev det nästan lite för mycket av oss, fanns knappt plats för någon annan i våra liv. Men nu har vi en mer rimlig nivå på våra samtal och träffar.
Fast jag måste erkänna att jag i perioder har en stark Ingrid-abstinens.
Men den ska alltså stillas i morgon, längtar...

Sen blir det kalas för syskonbarn på lördag och lite middagsplaner på söndag. Annars blir det nog mest jobb och slappning. Har vissa planer på att ta fram vårkläderna denna helgen. Sy om det som jag har pratat om i hundra år och laga det som har legat i "ska lagas högen" ungefär lika länge.
Men ni känner väl mig vid det här laget, det lär bli soffan och nån dålig film för hela slanten!!

Jag har nu kommit fram till varför jag är singel. Det har tagit mig lång tid och en hel del grubblande, men nu har jag alltså svaret. Det är inte så som ni säkert tror att jag har kommit på att det beror på min personlighet eller attt det är några andra fel på mig. Nej, efter en stunds prat med kusin i går har vi nu kommit fram till att jag helt enkelt är FÖR BRA!!
Jag är trevlig, snäll, rolig, social, snygg, lojal, en riktigt bra vän, kan hantera alla situationer, företagsam etc. etc.
Tro mig jag kan hålla på hur länge som helst, listan kan bli låååååång.
Det är det som är mitt stora problem, killar blir rädda för jag helt enkelt är FÖR BRA!!!!

Precis som min 90 åriga morfar sa efter att vi alla varit och tittat på Mama mia. Han tyckte under hela föreställningen att ljudet var jobbigt och störande. Så vi fick gå och köpa öronproppar till honom mitt under föreställningen.
Efteråt kom han fram till mig och sa:
- Jag hör nog för bra, det är därför jag tycker det är mer jobbigt än ni!!!

Självinsikt??????? Nej, det draget fattas uppenbarligen i vår släkt....

När man håller ett föredrag ute i landet blir man i regel avtackad efteråt. Då säger de att det har varit roligt och intressant, det säger de även om det har varit tråkigt och ointressant för de är artiga, och så vill de överräcka den här lilla gåvan som ett tecken på sin uppskattning. Den lilla gåvan är vanligtvis något i keramik eller en bok som heter "Röddelöga-från bondesamhälle till industrin på 300 år". Då tar man på sig sin "precis vad jag behöver"-min och bläddrar intresserat i boken, väl medveten om att detta är sista gången någon kommer att öpnna denna bok. Ibland får man blommor, då blir man glad, för blommor är vackra och tar slut, till skillnad från saker i keramik som bara vägrar ta slut tills någon har godheten att av misstag ha sönder dem, eller böcker som står och skriker i bokhyllan "snälla läs mig, han hatar mig. Han vet inte ett skit om Röddelöga fast jag har stått här i 16 år".

På denna lilla scen i Värmland är det varken keramik eller böcker. Nej, jag avslutar mitt föredrag och får en fin applåd. Då kommer någon upp på scenen och vinkar lite förebrående till publiken att sluta klappa i händerna. När det blir tyst harklar han sig meningsfullt . "Jag är blomsterkonstnär" förkunnar han med något slags dyster upphetsning. Ajaj det låter inte lovande. Blomsterkonstnärer måste utbildas på samma ställe som nagelskulptörer. Jag tar på mig min "vad spännande med en blomsterkonstnär"-min. Han fortsätter: "Jag har suttit hemma och funderat, vem är du egentligen Mark Levengood? Och när jag kom på svaret skapade jag dig i blommor." Han tar fram florasvaret på vem jag egentligen är. Jag sväljer. Det är det mest hiskeliga jag sett i hela mitt liv. Några torra pinnar stretar åt olika håll, något slags pirayaliknande grön blomknopp i mitten. Det är som om tiden står stilla, så pinsamt är det. Publiken applåderar våldsamt, jag finner mig åter och tar på min "vad kul att se ut som en rishög från helvetet"-min.

Men i bilen på väg hem ser ingen mig, och då kan jag med rätta se precis så arg ut som jag känner mig. Hela mitt liv har jag funderat på vem jag egentligen är, denna blomsterkonstnär tycker att han kommer fram till rätt svar efter en stunds pretentiöst grubblande och drar slutsatsen att jag egentligen ser ut som någon slags svulst man får i tarmen om man inte äter mycket fibrer.

Vi måste akta oss för att hävda några som helst absoluta sanningar om varandra, det kan bara bli fel. Jag saktar ner bilen, öppnar rutan och hivar blomstereländet ut genom fönstret. Hoppas ingen får punktering när de åker över det kvistiga spektaklet. Tänk vad förvånade de kommer att bli när de stiger ur bilen och säger "Hoppsan, vi körde visst över Mark Levengood".

Ett snabbt hugg i hjärtat när man blir påmind, så tar man några djupa andetag och går vidare.

Detta är farligt likt en kille som jobbar på jägers. Hoppas för allas skull (speciellt hans) att det inte är så...

Är det verkligen det här som Beyonce skulle ägna sitt liv åt om hon var man???????????????
Varför är det ingen som har skallat henne????????
Jag fattar inte ens att man kan skriva en sån urusel låttext.
Är det inte hemskt att man ens får spela en så katastrofal låt på radion.
Detta är så typiskt 2009, man får vara hur elak man vill mot män offentligt.
Men jäklar i det om nån skulle säga nåt stereotypiskt om tjejer, det är nästan lika med dödsstraff. 

Vi ska helt plötsligt introduceras för Fru Gåman och nu såg jag att GB-gubben ska få en GB-gumma.
Allt ska vara så jävla rättvist hela tiden, till tejers "fördel". 
Sen får vi lov att berätta 2000 gånger om dagen på alla radiostationer världen över att alla killar är svin som bara vill ligga med allt som rör sig. Kan absolut inte vara trogna och deras enda intressen är öl och sex.

Ni kan ju tänka er om en kille hade skrivet en låt att om han var tjej skulle han bara baka bullar hela dagarna, passa upp sin man och sära på benen varje gång mannen fick lust.
Okej kanske inte en riktigt bra liknelse, men jag är arg och då är man kanske inte alltid så logisk.

Bloggtorkan har infunnit sig numera även hos Fröken Persson...

Vad ska man behöva göra för att få lite närhet i den här världen??
Sätta upp stora affischer över hela stan:
En ensam någorlunda normal tjej söker man för att stilla sin värsta hunger, no strings attached.
Undra om man fått några svar!!?

Jag säger som så många gånger förut, Winnerbäck vilken poet.
Hans texter träffar alltid mig rakt i hjärtat, precis exakt så har jag ju känt. 
Han beskriver kärlek och känslor på ett  så vackert och ärligt sätt. 
Även om min crush har lagt sig så kommer hans låtar alltid att trösta mig när jag är ledsen, göra mig glad när jag känner mig nere osv. Ja, ni fattar säkert.

Så då har man börjat jobba inför beach 2009 igen.
Det krävs en del arbete för att fylla ut bikinin nu när man blivit så otroligt smal igen.
Jag pendlar ju som en tok i vikt smal, tjock, smal, tjock, smal, tjock. Jag hänger knappt med själv ens!!
Som överskriften skvallrar om så har jag precis svalt de godaste våfflorna nånsin.
Har för mig att mamma sa att det var light. Hihi, våfflor light skulle inte tro det.
Men på något vis känns det genast nyttigare och bättre, sen att jag öser på grädde (av icke light variant) på samt socker och sylt spelar mindre roll. Det är ju garnityr och det blir man väl inte tjock av eller!!?


 

Då var det snart dags att stänga butiken och ge sig ut på fika med vän.
I kväll ska vi fika på centralen mest för att jag älskar Espresso house och det är det enda i sitt slag i stan som har öppet till klockan tio. Så går det när man jobbar dygnet runt, stackars dig som blir runtdragen.
Hade du umgåtts med nån mer normal än mig så hade du kanske kunnat fika på ett vanligt fik!!!
Men jag är som sagt chaiknarkare, trist men sant.

Sen har jag hört att det är roligt att titta på resande människor. Vi får väl se...

Känner mig helt tom efter kvällen igår.
Det är så mycket jag kanske borde känna men inte känner, eller gör jag det ändå??
Har jag blivit det stenhjärta jag absolut inte vill bli eller är det något annat som  är fel.
Ni som känner mig väl vet att jag är en person med mycket känslor, både bra och dåliga.
Varför känner jag mig då så tom just nu!!? Är inte van vid att känna absolut ingenting, helt död inuti.
Vaknade i morse och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Har gått med den känslan hela dagen.
Är varken ledsen eller glad utan nånstans där mitt i mellan.
Det var ju inte så här jag hade planerat att det skulle bli men bryr jag mig egentligen???

Detta inlägg snurrar ju bara till det ännu mer, var ju tänkt att det skulle reda ut vad jag egentligen känner.
Detta kanske inte går att reda ut, endast tiden kan utvisa som det så fint heter.