...
Look-a-like...?
Rus..
vi börjar bli i gasen, då lossar tungans band.
Vi som gått omkring och vart så blyga
vi slutar upp att smyga, modet kommer efterhand.
Hej, tjo och klackarna i taket!
Nu visar vi helt naket hur modiga vi är.
Inga ord kan bli för stora, vad har jag att förlora?
Så är det med det!
Alla rus i stora famnen och skeppet söker hamnen
och vänskapen är varm.
Livets gåtor blir så uppenbara och dem kan jag förklara
när du vilar på min arm.
Senare när berusningen har lagt sig och
det som jag har sagt dig verkar ganska meningslöst.
Då undrar jag över hur du ser mig,
man får se upp hur man beter sig och då skrattar jag nervöst.
Mitt hjärta har en frusen inneboende med
pajat självförtroende som inte mår så bra.
Hon plockar fram allt det jag gömmer och minns
allt det jag glömmer och säger att hon är jag.
En nästan kvällens...
Ikväll blir det typ denna outfiten, fast med ett linne istället och ljusare hår.
Blir förmodligen ett annat halsband också då detta var kombos.
Sen är det inte exakt denna kjolen i heller men den är lik i alla fall.
När nån har gått och dött..
För han måste ha gått och dött.
Det är den enda anledningen jag accepterar när man inte svarar!!!
Ditt såll...
Finafina...
Hittade dessa superfina underkläder hos asos... Ska man beställa??
Tänk om man fick strutta runt i såna fina i sommar...
När man tänker för mycket...
(Hittat i månadens nummer av "föräldrar och barn" som man numera självklart prenumererar på!)
Dottern ritar i köket.
Pappan: Vad duktig du är!
Pappan tänker: Fel, fel, fel. Fokusera inte på prestationen. Gör som du har läst. Visa att du ser henne och att du tycker det är roligt att hon verkar ha roligt.
Pappan: Vad roligt att du är så duktig.
Pappan tänker: Fan, ännu värre. Det är så här man får barn att tro att de bara är vad de presterar. Ska det vara så svårt att ge beröm.
Pappan: Va roligt!
Dottern: Vad menar du?
Pappan: Vet inte. Sluta rita. Vi ska äta nu.
Den inte så positiva ekvationen..
Ni som känner mig vet att jag stundtals är ganska så övertygad om att så kommer det bli.
Jag har nu gjort den stora upptäckten i mitt kärleksliv som bekräftar det hela.
En enkel ekvation som gör allt så tydligt.
"Rätt kille" + mig = fel
"Fel kille" + mig = fel
Anledningen till att "rätt" killar är fel: Jag är helt enkelt inte intresserad av dessa, av någon underlig anledning.
Anledningen till att "fel" killar är fel: Det är ju ganska givet.
Kontentan är helt sonika "Jag kommer dö ensam" som jag så länge sagt.
Tror ni mig nu eller...
Hopplöst förlorad..
För att varje liten del av min kropp längtar efter hans beröring.
För att hela mitt inre vibrerar så fort han befinner sig i samma rum.
För att han ber mig att stanna.
För att han alltid älskar någon annan.
För att han aldrig kommer vilja ha mig på riktigt.
För att VI bara är en tillfällig parentes.
För att jag är hopplöst förlorad.
För att han inte alls är min typ.
Egentligen.
Confusing det här med politik..
Det enda som gör att man kan skilja dem åt är stavningen på namnet. Ja och sen ser de lite olika ut såklart.
Jöran Hägglund Göran Hägglund
Vem F-N stavar sitt namn Jöran med J??? Det framgår ju tydligt att han blivit mutad pga. diverse omständigheter.
Det kan ju bara inte vara självvalt, så enkelt är det!!
Ps. Det var Göran med G som sågs i Stockholm va???
Jag hann ju tyvärr inte se honom, fast jag kanske letade efter fel nylle. Ds.
Stora planer...
Och jag hoppas så mycket att det nästan gör ont i mig att vi får nytta av vårt flyt denna gång.
Vill inte ens tänka på det för jag är så rädd att allt bara blir pannkaka.
Samtidigt så är det en längtan i en som pirrar lite varje gång tanken landar där.
Åh, hoppas....
Skitmottagningen...
För det första har de telefontider som är måndag 10-11.30, tisdag 13-13.45, onsdag stängt, torsdag 12-13-30, fredag 11-12.15. Ingen normal människa utan rainman-minne kan minnas deras tider. Nej, man lyckas alltid ringa när deras telefontid är slut för dagen. Eller precis innan den ska börja och sen hinner man glömma att man skulle ringa och kommer på det när den är slut igen.
När man sen väl någon gång lyckas pricka in rätt tid kan man mycket väl få placerng nummer ett i kön men det tar ändå 20 minuter att nå fram till en sköterska. Ibland kan man till och med ha turen att bli bortkopplad efter en stunds väntande. Då får man snällt ringa om igen och såklart få placering 762 i kön.
Nu när jag ringer, är det en röst som säger att anknytningen inte kan nås och att man kan lämna ett meddelande genom att trycka på nollan. Men konstigt nog så funkar inte den funktionen i heller.
Det kanske konstigaste av allt är att jag ringer för att jag känner mig sjukt deprimerad av mina p-medel.
Inte nu längre...
..No more deprimerad, nu totaly vansinnig....
Brainstorming en söndag..
Om det hade varit fysiskt istället, som att "när jag lyfter tunga saker på det här sättet gör det ont men om jag bara ändrar greppet så går det mycket bättre". Då hade man ju inte tvekat om att ändra på sig.
Nu är det för att det är känslorna som ska ändras och nya sätt att fokusera på som ska prövas.
Då tvekar man lätt och tänker att det ändå är lättare att göra som jag alltid gjort!!!
Men det gör ju mig inget gott!!
Hmm, svårt det där...
Viktnojan...
Nu ska jag skriva ett inlägg om något som jag tänkt på länge,
Jag ska prata om min mage, mina lår, mina armar om min haka.
Jag ska säga er hur mycket jag älskar dom, eller åtminstone försöker!!
När jag var yngre mådde jag riktigt dåligt, gick ner flera kilon.
Jag hatade det!! Jag mådde väldigt dåligt, förutom de vanliga fysiska besvären så var jag konstant frusen, hade ständigt ont i huvudet och var allmänt svag i kroppen. Inte så konstigt, fick såklart inte i mig någon näring överhuvudtaget.
Kroppen gick väl på sparlåga.
Då är jag mycket hellre som jag är nu, glad, lycklig och helt normal!
Allt det här med viktnojan sitter i mitt huvud. Jag är intalad att jag är för stor, eller åtminstone lite mullig.
Men om alla bara höll käften, då skulle jag inte bry mig det minsta, jag är bara så väldigt lättpåverkad!
Senast igår kom en "vän" fram till mig och klämde på mina armar och sa att jag hade gäddhäng!
Det var säkert menat som skoj men när ska folk börja förstå att jag inte tycker det är alls så särskilt roligt.
Så ikväll, ska jag njuta av min bakispizza och sätta in öronproppar om någon nämner min mage, min rumpa eller hur mycket jag äter.
Jag äter för att det är gott, så har vi rett ut det.
Tack till min kära vän som fick mig att inse att jag är knäpp som hellre lyssnar på andra än på mig själv.
Jag tycker ju att jag är jättefin!
Å passar inte byxorna så köper jag hellre ett par större än och går ner till det där dåliga!
Så det så..
Uppdatering...
Dels för att jag har en massa annat att tänka på.
Dels för att det som rör sig i mitt huvud inte är tänkt att bli nerpräntat för att kunna tas fram om ett tag och läsas om igen.
Blir en liten uppdatering bara...
Förra helgen var det Stockholm med tjejerna. Riktigt rolig helg med mycket skratt, sång och Brolle.
Tror att det blir svårt för denna helgen att toppa det hela, men det kan vara värt ett försök.
I kväll ska jag till min kära bror i Åkarp och umgås. Imorgon är det fest hos kollektivet och på söndag ska jag hjälpa mamma att måla staket i trädgården.
Hade inte gjort något alls om man även fick träffat dig...
Som jag har suktat, men det kan du ju inte ha missat.
Och för er som inte vet så har jag kapat mitt hår. Blev ganska fint men det känns lite ovant.
Peace out <3
Time flies. ...
Time waits for no man.
Time heals all wounds.
All any of us wants is more time.
Time to stand up.
Time to grow up.
Time to let go.
Time.
Mollan..
Har jag berättat om lilla Mollan. Hon är ju inte döpt till Mollan utan Molly, men jag tycker Mollan passar henne utmärkt.
Det senaste tillskottet i vår familj.
Så här rund och go är hon, och självklart har hon en söt rosett i håret (köpt i den bästa butiken).
Miss Jess hem...
Ps. Kameran lägger till några kilon, speciellt på min mage (så ni vet).
Bengtzings visdomsord...
Och inte skicka nåt dumt sms, att jag saknar dig så.
Speciellt när jag går rakt förbi dig och ser hur fin du är....
Minns hur len din kropp är och hur ömma dina kyssar var.
Gud giv mig styrka!!!!
Filmtips..
Vi såg denna filmen häromkvällen. Den var väldigt sevärd och lite rörande på något vis.
En fin historia som de gjort lite för låååååång tyvärr.
Fast blödig som man är så är det en film helt i min smak, kommer nog se den igen.
Filmen får fyra Jan-Björns av mig (förmodligen bara 2 av Göran, men han är MAN tänk på det!)