Kom änglar...

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria.
Men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel,
när jag gav dig en gloria.
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån.

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat.
Och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0